En ny familjemedlem

Forts Utdrag ur Katternas bok

 

Då var det dags med en ny katt. Jag har suttit och tittat en hel del på Blocket. Jag hade bestämt mig för en röd katt och så skulle det vara en hona men det blev inte riktigt så. Det finns många vuxna katter på Blocket och jag hade gärna tagit hand om en men det fungerar inte så bra när man har andra vuxna katter. Jag ringde på en annons,  och det visade sig att hon hade 18 kattungar och där var en röd som jag var intresserad av. Det bar iväg till Ödåkra, eller en bit utanför. Riktigt ute på landet. Vi kom fram till ett växthus och träffade på mannen i huset, som odlade tomater. Det var ett jättehus med tomater. Frun var inte hemma så vi satte oss ner och fick kaffe och pratade en stund innan hon dök upp. Mycket trevligt par. Hon hade kattungarna i lådor lite överallt, en del i växthuset och en del inne i huset. Det var så mycket saker inpackade överallt men ändå förvånansvärt rent och ordning i röran. Det gick som en snitslad smal gång genom huset.  Där var ett antal hundar och massor med katter. Till sist bestämde vi oss för en liten kille som var nästan helt svart med lite vitt på bröstet då den röda redan var bortlovad. Han var bara 2,5 vecka så vi bestämde att vi skulle hämta honom den 4/7 2008.

 

I flera dagar satt vi och gick igenom namn och till sist bestämde vi oss för att han ska heta Sixten. Jag var och hälsade på honom och tog lite foto. Dels på mamman och mormor och dels på syskonen.

Närmast i bild är Sixtens mamma och den bakre är hans mormor. Pappan var röd och långhårig.

Det här är systern, den som jag egentligen hade fastnat för. Kan man annat än fastna för en sådan här liten tjej.

Första bilden hemma på Sixten.

 

Jag har i ett tidigare avsnitt berättat om när jag hämtade hem Sixten, att han kände sig hemma från första stund och nu har solen verkligen kommit in i vårt hem. Han är precis så som jag vill att en katt ska vara, hoppar upp och lägger sig i mitt knä. När han legat där en stund vänder han sig och lägger sig på rygg och så tar han upp tassen och det är precis som om han vill klappa mig på kinden. Sitter jag vid datorn hoppar han upp och lägger sig på tangentbordet, sitter jag vid symaskinen lägger han sig på mitt arbete och då får jag ta en paus och kela lite med honom.

De första dagarna ville jag inte släppa ut honom och han propsade inte heller på eftersom det fortfarande var så mycket inomhus att upptäcka. Det var sommar och semester och vi satt ute en dag i trädgården och fikade så jag tog ut honom på gräsmattan. Han skuttade lyckligt runt och undersökte allting men sen blev cirkeln större och större och plötsligt var han utanför staketet så jag tog in honom och vilket liv det blev. Som han skrek innanför dörren så det vara bara att ta ut honom igen.

Jag var lite bekymrad över hur de andra katterna skulle reagera med en ny katt men Morris och Sixten är kompisar fast de kivar lite ibland men Eliot däremot är lite vresig när Sixten kommer för nära och går gärna undan. Det ser så kul ut ibland när Sixten försöker stryka sig mot Eliot och han hoppar åt sidan precis som om han blir förskräckt men jag har någon enstaka gång sett att de tryckt nosarna mot varandra så det är nog inte så farligt.

En korg med cupcakes.

Enfärgade tyger

Jag blev lite sugen på att sy något med enfärgade tyger. I e-tidningen Modern Patchwork finns en hel del mönster med just enfärgade tyger. Det är första gången jag köpt en sådan här tidning men jag tror jag föredrar riktiga tidningar för jag glömmer av att jag har den på datorn och så är det ganska mysigt att sitta och bläddra och drömma sig bort. I alla fall så köpte jag ett charmpack och några andra enfärgade tyger och satte igång.

 

Jag fastnade för den här löparen, som nu är quiltad och klar. Eftersom det ösregnar ute blev inte bilden jättebra men stämmer ändå ganska bra med färgerna. En färgklick kan man säga.

 

 

Jag har även köpt den här boken som visar hela Robert Kaufmanns spektra av enfärgade tyger och en hel del roliga mönster.

 

Tog den här bilden på utställningen i Birmingham, tyckte den var så läcker.

 

På denna adress kan man beställa Modern Patchwork. 

 

En olycka kommer sällan ensam

 

 

 Forts Utdrag ur Katternas bok

 

 

Ungefär en månad efter Missellies död, kom Eliot in och haltade. Han kunde knappt stödja sig på sitt högra framben. Jag åkte med honom till Djursjukhuset och han fick antibiotika och smärtstillande. Det är ju svårt att veta vad som hänt men inget var brutet. Efter ett par dagar var han bra igen.

Nästa dags morgon kom Morris in, han ville inte ha något att äta utan gick och lade sig direkt hos mig i sängen. När vi åt frukost låg han under bordet. När jag skulle bädda sängen såg jag att det var alldeles blodigt. Morris sov väldigt djupt, jag fick ruska om honom rejält för att han skulle vakna och då såg jag att ena bakbenet var alldeles blodigt. Det var något som stack ut, trodde först att det var en benpipa men det visade sig senare att det var pälsen som av blodet blivit alldeles stelt. Jag fick återigen åka in till Djursjukhuset. De fick söva honom och raka benet men det var ytliga skador som tur var. Han fick antibiotika och smärtstillande, så det var att ge sig iväg igen till apoteket. Det var inte särskilt lätt att få i dem medicinen så jag tror att det mesta är kvar i medicinskåpet.
 

En vecka senare blev Eliot förlamad i bakbenen. De bara släpade efter honom. Nu trodde jag det var kört och var övertygad om att vi var tvungna att avliva honom. Jag tog honom till Djursjukhuset och som tur var så ville veterinären ge honom en chans. Eliot charmade alla sköterskor, de tyckte han var en sådan fin katt. När han ska göra sig till lägger han sig på rygg och visar upp hela magen. Han fick antibiotika och cortison, han hade Borelia men veterinären trodde inte att förlamningen berodde på detta. Han fick ta alla möjliga prover. Hans lymfkörtel var kraftigt förstorad och var inflammerad. På Djursjukhuset fick han dagligen sjukgymnastik och gradvis blev han bättre. Veterinären ringde och tyckte att vi skulle ta hem honom och det gjorde vi och sjukgymnasten visade mig hur jag skulle träna hans ben. Vi fick avgränsa så han endast hade ett begränsat utrymme och lägga mattor så att han inte skulle glida på golvet. Eliot blev bättre och bättre och till sist kunde han gå igen. Jag kunde andas ut. Jag grät mycket dessa dagar, jag var jätterädd att jag skulle behöva avliva honom. Jag tror inte att jag hade klarat detta. Det är min värsta fasa. Eliot blir nog aldrig riktigt bra. Han slirar lite med bakändan när han får för bråttom, men han har inte ont och han klarar sig bra. När han börjat gå ut igen förstod han inte direkt att han inte kunde hoppa så högt som han kunnat tidigare och en dag fick jag en chock när jag såg honom på grannens tak. Han kunde inte komma ner och jag fick hämta stegen och plocka ner honom. Över staketet går bra, han liksom hasar sig upp. Det här hände 2008 och han hänger med ännu.

 

Tur man har försäkring!

Fortsättning följer

 

Tre stycken mobilväskor som jag sytt

 

Vårtecken

Nya knoppar på julrosen skymtar fram

Det börjar bli lite grönt här och där och snön börjar så sakta smälta.

 

Sydde den här lilla necessären för några år sedan. Vi var några som sydde tillsammans en helg och det är alltid trevligt. Mönster av AnnaKa. Ska egentligen vara en applicerad elefant på den men tyckte inte riktigt att det passade med mina valda tyger, men den var rolig att sy så det är möjligt att det blir en till så småningom med en elefant.

En liten jordgubbe, som när man vecklar ut den ..

.. blir en liten kasse.

 

Freddie

 

Forsättning utdrag ur Katternas bok.

 

Efter det att Missellie blivit steriliserad tyckte hon inte om Freddie (grannens katt). Han var ganska burdus och hoppade på henne.

Freddie kom alltid in till oss och tjuvåt av kattmaten. En natt hittade jag honom i garderoben. Jag vaknade och hörde något som krafsade. Jag gick upp och tittade först en gång men såg inget. Efter en stund vaknade jag igen av att det krafsade och denna gång trippade Freddie ut. Jag sprutade lite vatten på honom ibland  men han kom ändå in så fort terrassdörren stod öppen. Den ende han hade respekt för var Eliot. Då kröp han ihop och fräste och stack iväg så fort han fick en chans.

En dag hade jag stängt in både Eliot och Freddie av misstag i förrådet så de satt väl där någon timme innan jag kom på det. De var nog ganska lättade att de fick komma ut igen för de for ut som skjutna ur en kanon åt var sitt håll när jag öppnade dörren.

Kanske en månad efter Missellies död började vi sakna Freddie. Han syntes inte till någonstans. Det gick kanske två veckor till, ingen Freddie. En dag när jag skulle gå till affären var Freddies ägare ute och jag passade på att fråga. Freddie hade bitit honom ganska rejält så de hade varit tvungna att avliva honom. Freddie har bitit och rivit mig också ett antal gånger på sista tiden när jag försökt klappa honom. Han var lite lurig, han strök sig kring benen och när man sen böjde sig ner för att klappa honom högg han till. Troligtvis har någon inte varit så snäll mot honom eftersom han odlat ett sådant beteende. Han var inte sådan från början. Tråkigt för jag saknar honom faktiskt ibland och hans tokiga eskapader. Kanske är Missellie och Freddie och jagar möss tillsammans i katthimlen.

Fortsättning följer.

En liten ask med kockar på.

 

Att väva in mönster

 

Förra året hade Ingrid Hult kurs för oss på ÖQ där vi lärde oss invävda mönster. Vi fick prova på lite olika. Här gjorde jag 4 lika block som jag sen, nu långt om länge, fogat samman och frihandsquiltat i det röda.

 

 

Det röda tyget räckte naturligtvis inte så därför två svart/vita hörn. Jag är en stor optimist ifråga om tyget ska räcka eller inte så då gäller det att hitta på alternativ.

Här är ett annat block som vi fick sy, det är min längst upp till vänster.

... och här är ytterligare ett, men jag sydde inget sådant här.

När jag var i Birmingham 2010 köpte jag kartongdelarna och den lilla knoppen, som jag sen sydde ihop till denna guldiga ask.

Idag länkar jag till Bambi syr och måndagens visa och berätta.

Att sy för hand

Idag den 2 februari är det Kyndelsemässodagen. Enligt den gamla bondepraktikan så speglar denna dag hur sommaren ska bli. Det är just nu töväder, 2 plusgrader och lite molnigt. Kanske vi får se en liten glimt av solen idag för jag tycker det ser ganska ljust ut i horisonten.

Gårdagens inhandlade skörd  på ÖQ:s månadsträff då vi hade Quiltpassion på besök. Ett kit med mallar, tyg och tråd för att sy en nåldyna, några andra mallar, refill till min limpenna, en The bottom line trådrulle (den större) att ha som undertråd när man quiltar, ett paket med sy för hand tråd i olika färger. Den lilla vita trådrullen var en liten present från representant för Gütermann som var och höll lite trådskola för oss.

Börjar blir lite fullt i askarna. Den här modellen är himla bra till diverse småsaker.

Ett kattliv

Det här är ett av mina första täcken. Sydd med Ohio star block. Blocken är handquiltade och sen ihopsydda med quilt-as-you-go. Bården är maskinquiltad.

Fortsättning Utdrag ur Katternas bok:

Idag den 6 december 2007 hittade jag min lilla Missellie död. Hur länge hon legat vet jag inte för hon försvann ut på lördagen den 1 december.

 

Jag har varit ute och kallat och gått och letat flera gånger varje dag men idag gick jag ännu längre, ända upp på stora vägen och hittade henne vid sidan om vägen en bit in på gräset. Hon var stel och blöt. Förhoppningsvis dog hon direkt, hon hade en blodig fläck strax under örat, så hon har säkerligen blivit påkörd. Jag tog av mig jackan, jag hade en kofta undertill som jag tog av mig och lindade in henne i och tårarna bara forsade medan gick hem med henne.

 

Jag är jätteledsen nu men jag är tacksam att jag hittade henne. Ovissheten är värst. Min lilla gumma blev inte mer 3 år och jag hoppas hon är lyckligare nu i sin katthimmel än hon var på jorden. Jag tror inte hon trivdes riktigt bra i sig själv, hon var en sådan orolig själ. Vissa katter trivs inte ihop med andra katter, det är bara att konstatera.

 

Jag saknar dig så lilla gumman och så länge jag lever kommer du att finnas i mitt hjärta och minne.
 

En sista viloplats.

To be continued ...

Watercolor

Var på kurs hos Quiltameva för några år sedan där vi skulle göra en quilt i watercolorteknik. Vi hade skurit ut 5 cm bitar och sen skulle vi puzzla ihop dem så att det gick från ljust till mörkt och övergå till någon annan färg. Jag tror vi skulle hålla oss till tre färger. Vi la ut bitarna på rasterquick (rutigt vlieseline med klister på baksidan). Sen strök man fast bitarna, vek och sydde alla sömmarna. Ganska smidigt.

Så här blev min och vad ska jag nu använda detta till? Jo, jag sydde en till av alla bitar som var över, fast jag ändrade lite.

 

... och sen blev det en kudde med fram- och baksida.

 

Ahh, det är mycket lättare att gräva ett litet hål i snön än i frusen mark när man ska uträtta sina behov.

 

 

Morris

 

Fortsättning Utdrag ur Katternas Bok.

 

Missellie har en förmåga att försvinna ibland, kan vara borta i stort sett hela dagen. Jag blir orolig för man vet ju inte, något kan ha hänt henne. Ibland går jag runt i kvarteret och kallar på henne och det kan hända att hon kommer hem då, tuggar i sig lite mat och sticker ut igen. Någon gång när jag gått runt och kallat så har Eliot följt med. Han går efter mig precis som en hund. Denna sommar 2006 har det varit ovanligt soligt och varmt länge och Missellie har haft en period då hon nästan inte varit inne överhuvudtaget. Hon kommer in och äter och sen sticker hon igen. Oftast är hon alldeles full med kardborrar och då brukar jag kamma henne och detta är något som lilla fröken inte alls har lust med.

 

Jag har länge tänkt att det skulle vara mysigt med en katt till som kanske är lite mer sällskaplig. Det skulle vara en hane. På Blocket hittade jag en annons som föll mig i smaken. Båda föräldrarna var Norsk Skogskatt (inte inregistrerade). Det var en kull om 6 kattungar. Det var två hanar som var grå/vita sedan var det fyra honor som var svart/vita. Dom fanns strax utanför Örkelljunga och fredagen den 22/9 2006 körde jag dit för att inspektera underverket. Det var en upplevelse. Förutom ovan nämnda katter fanns det en Boxer, en Perser, en annan röd katt som var blandning Norsk skogskatt och Maincoon.. Det fanns en helvit katt också. Katterna såg välskötta ut och Boxern höll ordning på dem och var väldigt mån om dem.

 

Katterna var endast 6 veckor gamla så jag kunde inte få med mig honom hem. Jag betalade handpenning och fick ett kvitto. Efter den 16 oktober fick jag hämta hem honom.

Vi hade bestämt att han skulle heta Nixon men på vägen hem pratade jag i telefon med en arbetskollega, och hon tyckte det var synd att döpa en katt till Nixon ”efter den fule gubben”, som hon uttryckte det. Den andra gråvita katten var såld och denne skulle få namnet Morris och ju mer jag tänkte på detta namn ju bättre tyckte jag det var så nu fick han också heta Morris.

Den 11 oktober 2006 hämtade jag hem Morris. Han hoppade upp till sin mamma en sista gång och hon tvättade honom på huvudet. Det var så rörande att jag fick tårar i ögonen. Alla tyckte så mycket om honom och pussade honom en sista gång.

 

 

I bilen hem gnällde han en kvart ungefär sen kröp han in under dynan i buren. Den lille krabaten blev inte så väl bemött av Eliot och Missellie. Missellie blev så upprörd att hon kräkte. Hon morrar och fräser hela tiden och vill inte vara inne. De två första dagarna kom hon hem och åt och stack igen. Vi fick tvinga henne att vara inne men hon fortsätter att fräsa. Det går bättre och bättre och hon kommer hem och sover nu. Hon tillåter även Morris se på när hon dricker vatten från kranen vilket Morris tycker är väldigt intressant och snart har tagit efter.

Eliot har accepterat Morris men han är lite sur och tvär, precis som han är mot Missellie. Morris är en härlig katt. Han vill ju vara vän med dem och går emot dem och ibland blir han riktigt tuff och ska klappa till Eliot med tassen men då får han en smäll tillbaka. Han är även mycket tillgiven och tyr sig till nästan vem som helst. Han sover hos mig hela natten och han verkar mycket mer klok än de två andra katterna, det verkar som om han förstår precis vad jag säger. Morris är även lite fin i kanten, det duger inte med vilken mat som helst. Torsk är favoritmaten. När jag håller på med att tillaga torsken går han runt mig och skriker. Han putsar sig hela tiden så pälsen är i perfekt skick. Vi brukar skämta och säga att han är av adlig släkt. Han är lite frusen av sig så på vintern går han väldigt sällan ut och kryper gärna ner till mig i sängen för att få värme.

Första gången ute på terrassen.

Fortsättning följer.

 

Sådana här korgar har jag sytt några stycken för att ha trådrullar i. Det är förvisso julmotiv på denna men det bryr jag mig inte så mycket om.

 

My Quilt

 

 

Denna löpare färdigställde jag igår. Vi hade strömavbrott i mer än 3 timmar och då var det inte så mycket annat att göra än att sitta och sy avslutningskanten.

Jag prenumererar på den norska tidningen My Quilt och i nr 1 2013 finns detta mönster.

Jag blev helt såld på mönstret och tygerna var så vackra och jag har letat som en galning efter dem. Var inne och surfade på några norska quiltbutiker och hittade dessa hos Lappemor.

På mönstret är de i en annan färgställning, går mer åt grönt och orange. I alla fall, det är Modatyger och det finns en serie som heter Simple marks och finns även att beställa hos Modafabrics.

 

I detta nr finns många fina mönster så jag ska snart ge mig på nästa som är en löpare med Quick Curve ruler för en sådan har jag införskaffat nu.