Min store vackre fina katt finns inte längre. På midsommarafton fick han somna in.
Jag trodde han skulle få uppleva hela sommaren men han blev bara sämre och sämre och till sist fanns det inget att göra. Eliot skulle fylla 14 år den 22 december.
Eliot var av rasen Main Coon och ganska mycket större än vanliga katter. Han var aldrig speciellt förtjust i Morris och Sixten men han var ju äldst och ville sätta dem på plats.
Mig var den ende han var förtjust i och följde mig överallt, speciellt när jag var i trädgården, då låg han alltid en bit ifrån och såg på mig. Eliot var inte som andra katter. Han var lugn och hade en sådan blick när han såg på mig. En veterinär påpekade detta också en gång när han legat inne att det var väldigt ovanligt att en katt såg så granskande på en.
Jag saknar dig oerhört Eliot och du kommer för alltid att finnas hos mig.
Så leit å høre at Eliot har sovnet inn. Et kjæledyr er en god venn. Du har jo delt så mange fine bilder av Eliot her på bloggen din, og vi som følger deg her er liksom blitt kjent med katten din. Godt du har mange fine foto å se på og minnes din gode venn. Klem
SvaraRadera