Eliot

Ingen har väl missat att jag döpt min blogg efter min katt Eliot.

Att ta hand om en katt är inte helt enkelt. I slutet av mars 2003 hämtade vi hem våran efterlängtade lille Eliot. En raskatt av släktet  Maine Coon och med fin stamtavla. Maine Coon - en katt med historia. Maine Coonen är en gammal amerikansk kattras, som fanns redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA. Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga, välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade dessa katter maine coon. Pappans namn är S*Placidus Expect No Mercy och mammans  S*Placidus Bed of Roses. Fint som snus.

Från början var det inte tänkt att Eliot skulle vara ute på egen hand och jag var väl lite överbeskyddande i början. En kväll skulle jag ut och kratta i trädgården och jag tänkte att Eliot skulle få komma ut en stund. I ett obevakat ögonblick hoppade han över staketet in till grannen. Nyfikenheten blev för stor. Jag försökte med alla medel locka honom tillbaka men han tittade inte ens på mig. Jag tänkte att jag skulle vänta en stund med att själv hoppa över staketet och se vad som hände. Det är ganska pinsamt att kliva in i någon annans trädgård. Eliot började närma sig staketet på andra sidan som vetter till ytterligare ett annat hus och jag ser något stort mörkt komma fram mot staketet, en schäfer. Hund och katt får syn på varandra varav Eliot grips av panik och rusar med full fart upp mot grannens terrass men han inser eller hinner inte upptäcka att vägen är spärrad av en guldfiskdamm, som han hamnar i. Jag hör plasket och samtidigt hoppar jag över staketet och ser i ögonvrån att schäfern gör det samma. Jag hinner inte tänka speciellt förnuftigt i detta ögonblick av fasa. Eliot har tagit sig ur dammen och kommer springande i full fart emot mig alldeles dyngsur och hunden efter. Jag kastar mig över hunden. Eliot rullar runt i grannens trädgårdsland, som tack och lov inte har vårstädats ännu men blir alldeles lerig. Jag lyckas hålla hunden borta från Eliot, som skräckslagen hoppar över till vår sida och försvinner in genom terrassdörren, som lyckligtvis står haspad på glänt, så schäfern kan inte komma in . Han har lyckats slita sig från mig som ligger på alla fyra i grannens trädgårdsland. Jag hoppar över staketet igen och tar mig in i huset och följer Eliots leriga spår in i arbetsrummet, där han försöker gömma sig bakom böckerna i bokhyllan.

Min sambo, som suttit framför datorn i arbetsrummet, undrar vad som står på medan jag får tag på katten och med gemensamma ansträngningar får vi ner honom i badkaret och kan spola honom ren. Han skakar i hela sin lilla kropp. Vilken chock för honom och guldfiskarna, de visar sig nog inte på ett tag. Jag tittar ut, schäfern står fortfarande utanför terrassdörren. Grannarna har inte märkt ett dugg av uppståndelsen när jag ringer på och förklarar vad som har hänt. När jag kommer tillbaka håller min sambo på att torka av spåren efter Eliots framfart. Jag tittar på mig själv, det är tur att jag var klädd för trädgårdsarbete.

 
Ett par dagar senare spikade grannen upp ett lite högre staket så deras hund inte skulle kunna hoppa över och numera promenerar Eliot ut och in som han vill.

Det här var kapitel 1 ur Katternas bok, som jag började skriva på 2003 så fortsättning följer lite då och då.

Nyckelfodral. Ska föreställa en katt där svansen går runt till baksidan och fäst med en liten knapp.