Japanska muggmattor

Sydde de här muggmattorna i japansk vikteknik för några år sedan. ÖQ hade dem som sykit på en symässa.

Utdrag ur Katternas bok, fortsättning.

Vi beslöt ganska tidigt att Missellie skulle steriliseras för att slippa alla trånande hankatter, som kommer från när och fjärran. Grannen två hus längre bort skaffade en hankatt (Freddie) nästan samtidigt och dessa två var väldigt kärvänliga mot varandra. Från början när de var ganska små fick Eliot också vara med i deras lek men allt eftersom tiden gick uteslöt de honom.

Enligt veterinär skulle man låta katten löpa en gång innan man steriliserade och vi behövde inte vänta så länge. Det var en jobbig period, mest för Missellie och Freddie var inte sen att göra henne till viljes. Hon var ute hela dagarna och hela nätterna, kom in endast för att snabbt tugga i sig lite mat. När perioden var slut tog jag henne till Djursjukhuset. Kanske var hon dräktig. Jag kunde ha frågat men det är bättre att inte veta.

Det var en trött och lite yr fröken som jag hämtade hem. Hon sov resten av dagen och natten sen var hon som vanligt igen. Jag hade fått med mig hem en tratt som hon skulle ha på sig för att inte slicka såret. Sköterskan hade sagt till mig att såret måste skyddas för katter kan ställa till det ordentligt. Sköterskan hade sett många skräckexempel på hur steriliserade katter kunde vanställa såren för de slickar såret med sin raspiga tunga och tar tag i stygnen och drar i dem.

Lättare sagt än gjort, det var helt omöjligt att få på tratten runt halsen på henne. Det är inte lätt överhuvudtaget att göra något med henne som att klippa klorna, borsta eller kamma henne. Hon är som en hal ål. Nu var det dags att vara lite kreativ. Jag tog ett par frottésockor och klippte hål för benen och sydde i band. Jag trädde på strumpan och knöt banden på ryggen. Först gick hon i lite hukande stil men efter en liten stund hade hon vant sig. Jag tog av kostymeringen en stund emellanåt så såret skulle få luft men hon kunde inte låta bli att slicka på det, så strumpan åkte på igen. Enligt veterinären fick jag inte släppa ut henne men jag lät henne vara i trädgården och hon höll sig där de första dagarna.  Jag höll ett vakande öga på henne hela tiden. Snart var det som vanligt igen och hon hoppade över staketet och försvann en stund. När hon kom tillbaka var strumpan borta. Det var bara till att tillverka en ny direkt och sätta på henne. När hon kom tillbaka för andra gången utan strumpa fick jag tänka till igen och letade i min byrålåda. Jag hittade ett par gamla vita långkalsonger och klippte av muddarna. Jag klippte hål för benen och trädde över henne. Tyget var ganska tunt och luftigt och mer elastiskt och den satt mycket stabilare och hon kunde inte trassla sig ur.

 

Såret läkte jättefint och Missellie var pigg och glad. Jag tror att läkprocessen gick mycket snabbare än som hon fått ligga inomhus med en stor tratt på huvudet. Efter 10 dagar skulle stygnen tas bort och sköterskan verkade nöjd, det såg bra ut. Missellie fick ha kvar sin kostym ett par dar till för säkerhets skull.

En dag när jag var ute och tog en promenad och gick förbi vårt hus på baksidan, råkade jag titta upp i grannens träd och vad hänger där. Jo, en av mina egenhändigt ihopsydda frottésockor. Den hängde fortfarande där några månader senare och jag blir lite full i skratt när jag tänker på vad grannen tror det är.           ...fortsättning följer.

... och så lite blomsterbroscher.