Freddie

 

Forsättning utdrag ur Katternas bok.

 

Efter det att Missellie blivit steriliserad tyckte hon inte om Freddie (grannens katt). Han var ganska burdus och hoppade på henne.

Freddie kom alltid in till oss och tjuvåt av kattmaten. En natt hittade jag honom i garderoben. Jag vaknade och hörde något som krafsade. Jag gick upp och tittade först en gång men såg inget. Efter en stund vaknade jag igen av att det krafsade och denna gång trippade Freddie ut. Jag sprutade lite vatten på honom ibland  men han kom ändå in så fort terrassdörren stod öppen. Den ende han hade respekt för var Eliot. Då kröp han ihop och fräste och stack iväg så fort han fick en chans.

En dag hade jag stängt in både Eliot och Freddie av misstag i förrådet så de satt väl där någon timme innan jag kom på det. De var nog ganska lättade att de fick komma ut igen för de for ut som skjutna ur en kanon åt var sitt håll när jag öppnade dörren.

Kanske en månad efter Missellies död började vi sakna Freddie. Han syntes inte till någonstans. Det gick kanske två veckor till, ingen Freddie. En dag när jag skulle gå till affären var Freddies ägare ute och jag passade på att fråga. Freddie hade bitit honom ganska rejält så de hade varit tvungna att avliva honom. Freddie har bitit och rivit mig också ett antal gånger på sista tiden när jag försökt klappa honom. Han var lite lurig, han strök sig kring benen och när man sen böjde sig ner för att klappa honom högg han till. Troligtvis har någon inte varit så snäll mot honom eftersom han odlat ett sådant beteende. Han var inte sådan från början. Tråkigt för jag saknar honom faktiskt ibland och hans tokiga eskapader. Kanske är Missellie och Freddie och jagar möss tillsammans i katthimlen.

Fortsättning följer.

En liten ask med kockar på.